Om att resa

Mitt kinesiska namn - Wèi Kǎi Hēng, 衛 凱亨

Klockan är strax före sju och jag sitter på en flyplats utanför Taipei, i Taiwan. Jag har just avslutat en månadslång språkkurs i kinesiska vid National Chiao Tung University. Nu ska jag vidare till Singapore för studier i helt andra ämnen. Denna artikel handlar om hur det är att lära sig kinesiska och hur jag upplevde min språkkurs.

Mina förväntningar av en sommarkurs i kinesiska, med 15 föreläsningstimmar i veckan, var att det inte skulle vara alltför arbetsintensivt. Att jag skulle hinna se mycket av Taiwan på kvällar och helger. Med facit i hand har jag inte hunnit göra särskilt mycket annat än att studera mandarin, de 15 föreläsningstimmar i veckan innebar åtminstone ytterligare 20-30 timmars självstudier per vecka. Jag kan också konstatera att jag lärt mig fantastiskt mycket mer kinesiska än vad jag förväntat mig. Det är inte alltid jag blir förstådd när jag säger något, men ibland och det räcker långt för mig och många andra. Att läsa skyltar och liknande är svårt. Jag kan knappt 100 tecken (kanske närmare 50), för att förstå en dagstidning på kinesiska krävs minst 2000 tecken. En vanlig kines kan läsa och skriva runt 8000 tecken. Men att ibland, någon gång, kunna läsa en skylt är en kick som räcker för att jag ska vilja lära mig några tecken till.

Jag har lärt mig att tala grundläggande kinesiska, närmare bestämt mandarin. Jag kan räkna, säga vad jag och/eller andra gillar och inte gillar, fråga efter namn och mycket mer. Jag har också lärt mig att skriva traditionella kinesiska tecken. Det är en tidskrävande sysselsättning eftersom skriftspråket inte säger något om uttalet och vice versa. I alla andra språk jag känner till går det att med hjälp av det skrivna säga något om uttalet. I kinesiskan måste man dels memorera hur tecknet ser ut och skrivs samt dels hur det låter.

För att memorera hur ett tecken låter finns olika system, de flesta baserade på det grekiska alfabetet. Det vanligaste systemet heter pinyin. Med hjälp av alfabetet översätts varje tecken till ett “vanligt” ord. Uttalet är dock inte alls likvärdigt med varken svenskan, engelskan, franskan eller tyska. Man är alltså tvungen att lära sig att använda alfabetet på ett nytt sätt. Ofta finner man likheter eller hur man skulle skrivit ordet på svenska för att få rätt uttal och på så sätt är det alltså likt, Zhōng skulle jag skriva som “jåång” på svenska. Det blir inte korrekt men det har underlättat för mig . Bortsett från att uttalet skiljer sig markant åt finns det också fyra olika toner (plus en neutral, fem toner alltså) som påverkar ordets uttal. Beroende på vilka ord som omger ett ord påverkas också vilken ton som ska uttalas. Grammatiken i kinesiska är enkel, den är så enkel så att det ibland är svårt att förstå vad som menas.

Kinesiska är inte omöjligt att lära sig. Kinesiska är lätt. Den avgörande faktorn för vad du får ut av dina studier är hur mycket arbete du lägger ner.

Tiden går fort, mitt plan lyfter om en halvtimme och det är dags att gå ombord!

I Taiwan talas mandarin, vilket är den allra största dialekten av kinesiska som huvudsakligen används i Kina. I folkrepubliken Kina används så kallade förenklade tecken medan traditionella tecken bland annat används i Taiwan, Hongkong och Singapore.